Della Valle sitter i skiten

DSC01786

Fiorentinas ägarfamilj Della Valle får ingen ro. Så skickliga i sin vardagliga lyxvarubusiness (Tod’s, Hogan och Fay) och så långt ifrån herre på täppan i det fotbollsäventyr som fyllde tio år för tre år sedan. Fiorentina må leda säsongens Serie A, men det är exit fotboll som gäller för Della Valle.

Skickligt företagande i icke-fotboll är en sak, samma skicklighetsgrad i fotboll något annat. Skofamiljen Della Valle illustrerar det bättre än de allra flesta. Och då hade familjeöverhuvudet Diego Della Valle ändå förberett sig genom att vara consigliere under Massimo Moratti i det Inter han egentligen håller på.

Della Valle såg ut att ha allt – pengarna, management-kunnandet, långsiktigheten och en plats i de så nödvändiga nätverken, med Montezemolo och Mastella som valda pjäser. Allt det där stod sig slätt när Della Valles nätverk inte alls räckte när fotbollen blev något annat än Serie C2, C1 och en inte alltför framträdande plats i Serie A. Fotbollsystemet, med Moggi som fanbärare, käkade fotbollsreformatorn Della Valle till frukost, och det krävdes ett calciopoli och en Pantaleo Corvino i sin krafts dagar för att Della Valles Fiorentina skulle överleva och kunna flytta fram positionerna i högsta serien.

Men, med en sportchef som ersätter en annan får man saker på köpet. Med Corvino angjorde Fali Ramadani (och därmed den Pini Zahavi denne rapporterade till) Florens. Där och då till synes inställd på att hjälpa Corvinos och Della Valles Fiorentina på väg mot toppen med spelare som Jovetic, Gulan, Ljajic, Seferovic, Behrami, Nastasic et al, men inte på något sätt främmande för affärer med de utpekade motståndarna – de tre storklubbarna Inter, Juventus och Milan.

Della Valle tappade sugen, lät Corvino hålla fortet och letade exit. Den kom inte och Della Valles Fiorentina sjönk när man höll fast vid Prandelli som tränare, framförallt för att uppvaktande Juventus inte skulle få sin man. Det kom ingen, eller för lite eller fel, energi när Corvino först ersatte Prandelli med Mihajlovic och sedan Rossi.

Den lila energin kom tillbaka när Della Valle satte sporten i händerna på Romas avpolletterade sportchef Daniele Pradè, lät denne ta med sig likaledes Roma-ratade Montella som tränare och krydda dennes tiqui taca alla romana med spelare från tiqui taca:s hemland Spanien.

Den iberiska halvön var förgiftad och Della Valle visste det. Man tog Edoardo Macia, en señor limpio (mister clean, alltså), för att markera, men gift är gift. Efter fyra säsonger ut med Macia, ut med Montella, med tvekan fortsatt kontrakt för Pradè och så in med Pedro Pereira (Sporting Braga) och Paolo Sousa (Basel) i Della Valles florentinska fotbollsask.

Sousa tillhör Ramadani-Zahavi och Pereira är Jorge Mendes. Med den portugisiske superagenten på plats i en kubb där Ramadani-Zahavi över tid bara flyttat fram sina positioner, är det bara en tidsfråga innan den moderna fotbollens tre mest notoriska superagenter har tagit över den kropp som är Della Valles Fiorentina. Mendes och Ramadani-Zahavi är en alien som Della Valle välkomnar. Della Valles fotbollsäventyr är över nu och det gäller att göra en exit där familjen får tillbaka så mycket som möjligt av de hundratals miljoner euro man plöjt ned i sitt fotbollsäventyr.

Zahavi satte Chelsea i händerna på Abramovitj och både Portsmouth och Liecester i händerna på Gaydamak. Mendes, förutom att vara en mästare på att snurra Mendes-spelare, har satt Valencia i händerna på Peter Lim. Diego Della Valle vet det bättre än någon annan och sitter nu bara och väntar på att superagenterna ser till att buden trillar in. Serieledning i säsongens Serie A är i sammanhanget något välkommet, men ändå bara en detalj i ett större pussel.

/Borell