Den andra sidan av Krakel

krakel

Lennart Hellsing out 96 år gammal och tid för reflektion och sanningar.

Jag tar ner Hellsings ”ABC” ur hyllan och började bläddra. G-e-n-i-a-l-t. Framförallt hans ord- och språkhantering, men också helheten Hellsings ord och meningar bildar tillsammans med Poul Ströyers teckningar. 1+1= … långt mycket mer än både två och tre. Genialt, helt enkelt.

Dags för K och Krakel Spektakel. Han som ”hängde och slängde i en gardin”, var Hellsings signaturrätt och är extra gångbar i min värld eftersom det handlar om det K jag stavar Kristian med. Krakel som ambassadör för Hellsings genialitet och för mig och mitt K. Men, vad är det som händer?

”Krakel Spektakel akta gardinen
du faller i farstun och välter kaminen!
Ack ack ack
gardinen den sprack!
”Tack ska du ha, sa Herr Palsternack.”

Slutade verkligen Krakels hängande och slängande med att han trillade ner? Det måste finnas något mer att gräva i här. Jag måste ha någon mer bok, men är osäker och beslutar mig för att ringa min mor för att säkerställa att jag verkligen haft fler böcker av Hellsing, innan jag vänder upp och ner på lägenheten (och kanske också källaren) i jakten på Krakels övningar.

Redan innan jag ringer har jag börjat (fotbolls)fundera över Krakels hängande och slängande och att det slutade med att han trillade ner. Han riskade lite väl mycket och förlorade? Ni och jag vet att jag inte är någon vän av för stora risker när det kommer till fotboll. Som alla andra barn föll jag som en fura när Brasilien lekte fotboll i VM 1982 och satt med tårar i ögonen när mitt Brasilien utmanövrerades av det Italien som skulle bli mitt. Hänga och slänga, det som Brasilien gjorde i VM 1982, såg kanske kul ut men var bevisligen vägen till undergång.

– Du hade inte de böckerna. Du var mycket mer intresserad av och gillade verkliga berättelser. Hellsing gillade du inte, berättar mamma på telefon. Såklart. För mycket fantasi och för mycket otroliga saker som egentligen inte kunde hända, var inte min grej.

Som 5-6-åring hade jag tagit det vuxna beslutet att rata Hellsing och hans Krakel, men var bevisligen ett nästan 13-årigt barn VM 1982. Kanske är det så enkelt att det handlar om erfarenhet? Böcker och serietidningar hade jag hunnit läsa hundra- och tusentals sommaren 1982, men fotbollsmatcherna jag sett var oändligt färre och VM i Spanien bara mitt andra VM-slutspel.

Jag funderar vidare på min egen fotbollskarriär och mina egenskaper på planen – stor arbetsförmåga, mycket bra spelförståelse och utmärkt känsla i vänsterfoten. Men, en vänsterfot och en spelförståelse som såg mig spela bollen förbi motståndaren och inte ”göra min gubbe”. Högt utslag på känsliga-fötter-skalan, men lågt när det kom till viss typ av fantasi och … risktagning.

Inte så konstigt alltså att jag alltid väljer att vinna med 1-0 på ett kontrollerat sätt istället för ett mer riskfyllt 4-3, som lika gärna kan sluta 4-5 och med förlust. Inte så konstigt alltså att ett mer kontrollerat tillstånd står högre i kurs än ett mer svårkontrollerat och kaotiskt. Inte så konstigt alltså att Hellsings Krakel inte föll en liten Borell i smaken.

Nu när jag är äldre kan jag älska Hellsings genialitet och de intentioner han hade med att låta Krakel och hans vänner göra det de gjorde. Språkligt och på några andra sätt till, alltså. Fotbollsmässigt tar jag till mig ”den andra sidan av Krakel” och det som händer med Herr Palsternack.

Krakel trillar ner när gardinen spricker, välter både kaminen och kaffekannan på den, och Herr Palsternack får det kaffe han annars inte hade fått (eller i alla fall fått slita ännu hårdare för). Laget vet inte att försvara, riskerar för mycket, åker på baklängesmål och förlorar. Sanningen finns där hos Hellsing. Det gäller bara att läsa rätt.

/Borell