Icander i tomteverkstan

LARSLOVAR19224

Morgonpromenader ger sanningen. I det här fallet visar saker som inte längre är som de en gång var och saker som inte på något sätt är som sig bör.

Stadsgården fram mot Slussen och jag tittar gång efter gång upp mot Katarinahissen för att se vad klockan är. Men, det finns ingen klocka längre. Jag fortsätter längs Skeppsbron, passerar nummer 18 och tänker att en av Sveriges genier kanske sitter där inne. Men, det finns ingen Jan Stenbeck längre. Över bron till Kungsträdgården och förbi Handelsbanken där saker och ting skötts så klokt. Men, det är tjänstemannastyre gone bad som gäller och det processtyrda himmelriket finns inte längre. Norrmalmstorg och så Biblioteksgatan fram till East. Men, det finns ingen genial ”East-skylt-med-prickar” ovanför entrén längre.

Nya tider, nya vägvisare. Men, det behövs alltid en tomte för att tomteverkstan skall fungera. Nissarna utför, i bästa fall, sin uppgift alldeles utomordentligt och överstenissarna, de som ansvarar för en viss del av verkstan, må vara hur duktiga som helst. Utan tomtefar blir det ingen riktig jul.

– Vi kan inte ha det så 2015, konstaterar Svenska Fotbollförbundets ordförande Karl-Erik Nilsson i en tilltjatad Wagner-intervju i Sportbladet och ställer företrädaren Lagrell framför exekutionsplutonen. Kulorna smattrar in i den kropp som är Lagrell, som så länge gick så rätt och som mot slutet som SvFF-ordförande gick så fel. Oavsett hur illa mot-slutet-processerna (bygget av Friends Arena och rekryteringen av Hamrén) än resulterade hade Lagrell väldigt stora förtjänster. Han tog plats. Lagrell pratade. Sheriffen av Kronoberg syntes. Lagrell berättade vad han tyckte. Svensk fotboll verkade genom att synas via Lagrell, men vi kan inte ha det så 2015.

Svenska Fotbollförbundet verkar utan att synas och det är en förödande tystnad. Inte minst som förbundets mest uppmärksammade anställde agerar som en ”tomte” och drar hela tomteverkstan i både smuts och fördärv. Överste tomtenissen Hamrén tillåts spela tomtefar och det fungerar inte alls. Tomteverkstans avdelning för ”det allra finaste” underpresterar å det grövsta och ingen gör något. Ingen tomtefar av kött och blod som förstår hur illa det är som händer och som agerar mot det som händer om och om och om igen.

En organisation utan styrning, men med hur mycket styrdokument som helst. Ord på papper. Ett förödande tillstånd, inte minst med tanke på hur det snicksnackas och ser ut i avdelningen för ”det allra finaste”. Den processtyrda organisationen, där resultatet inte står och faller med en eller några personer, brukar ses som en organisation som kommit så långt att man nästan är i hamn. Titta bara på familjen Pozzos fotbollskonglomerat och titta bara på riktmärket Barcelonas förmåga att leverera över tid. De processtyrda himmelrikena hyllas, men man glömmer att människor av kött och blod alltid är de som tolkar och utför saker och ting i de hyllade processerna.

Det är människor av kött och blod som tar beslut. Det är människor av kött och blod som tar plats. Det är människor av kött och blod som syns. Det är människor av kött och blod inspirerar både den egna organisationen och andra. Att leda och styra genom att synas i verkstan, som inte bara är själva verkstan utan även det omgivande samhället. Synlighet. I organisationsteorin ”management by walking around”. Men, vi kan inte ha det så 2015.

SvFF, och därmed också svensk fotboll, är ett utomordentligt exempel på det tjänstemannastyre gone bad jag promenerade förbi vid Handelsbanken. När något går riktigt fel måste en ”stark man” stiga fram och rätta till. Karl-Erik Nilsson vill inte vara den personen och då måste någon annan göra det om det inte skall bli walk over.

I den bästa av världar vill Håkan Sjöstrand, förbundets hyfsat nya högsta tjänsteman, göra det. Med sin bakgrund inom ICA borde han veta styrkan hos en Icander (ICA-gubben som under så lång tid förkroppsligade ICA-handlaren som visste, kunde, säkerställde och brydde sig om verksamheten) och dennes sätt att sköta tomteverkstan genom att röra sig i verkstan och inte gömma sig på något kontor.

I den sämsta av världar fortsätter Sjöstrand vara låst vid det processtyrda med de oantastliga styrdokumenten, som här och nu bara betyder handlingsförlamning. Svensk fotboll sjuder av liv, men tillåts ”kidnappas” av en överste tomtenisse som är den ende som (nattmösse)pratar för förbundets räkning. Skratta eller gråta? Eller gör både och?

”Att verka men inte synas” är det som gäller för familjen Wallenberg och även för familjen Lundberg, som just nu hanterar tjänstemannastyret gone bad i det Handelsbanken jag passerade. Det hindrar inte, tvärtom det krävs, att människor av kött och blod kliver fram vid kritiska tidpunkter även i organisationer där det inte är tänkt att man skall synas. Ge mig Icander och ge mig en Icander nu!

/Borell