Mästarprov med stort M

När, var och hur göra vad? Om man nu alls skall göra något? Napolis president och Sinisa Mihajlovic träffades två gånger under senvåren utan att kärlek uppstod och Sinisa drog istället till Milan och ett mästarprov med stort M.

Sinisa ville absolut ha ett längre strå än det Sampdoria han gjort succé i. Flera gånger om hade han dragit det kortaste när storklubbarna bestämde sig för tränare. Först i Inter i virrvarret efter Mourinhos exit, sedan när Conte blev till Allegri i Juventus och nu senast när Inter valde att förlänga med Mazzarri förra sommaren.

Sinisa hade utan att tveka tackat ja alla gångerna, men räckte inte ända fram eftersom han inte räcker ända fram som tränare. Sinisa är en tränare med en så stor personlighet att han klarar att träna en storklubb, men han är ingen stor tränare rent taktiskt.

Väcka något som varit dött till liv, våga och veta hur man spelar in unga spelare, och kompromisslös hantering av stjärnor som inte förstår sin plats. Det är inga dåliga egenskaper Sinisa ståtar med. Det hade såklart varit bra om Sinisa också var ett taktiskt geni, men hans tre nämnda usp:ar räcker långt och är det som är viktigt i en klubb och i ett lag som haft stora problem med mentalitet och motivation.

Det är ett mästarprov att vända den skuta som är detta Milan (det är ju alltid det när det en storklubb skall fås på rätt köl). Kaptenen långa stunder onåbar och lynnig nere i sin kajuta, förste styrman surrad vid rodret, ett skepp som driver och en omgivning som börjat driva med skeppet som driver. Ett mästarprov som sagt, men insatsen höjdes ytterligare.

Entré Mario Balotelli, han som en gång beskrevs av kapten Silvio som ”dålig frukt”. Helt korrekt av med tanke på den dåliga fruktens och SuperMarios förmåga att ta stor plats och expandera något icke önskvärt. Han är en strålande fotbollsspelare, men med karaktärsbrister som ger ett lag alla möjliga problem.

Den här gången i Milan fokuserades initialt mycket på om Balotelli över huvud taget skulle gå att få ordning på rent karaktärsmässigt. Skulle han börja spela fotboll igen och det utan att hänga läpp och skita i det när det tog emot? Sinisa träffade Balotelli på en Autogrill utanför Florens för att säkerställa att inställningen var den rätta. Det verkade den vara och Sinisa gav sitt ok.

Fem matcher in på säsongen och Balotelli är tillbaka. Sinisa lyckades med det som i alla fall jag trodde. Den karaktärsmässiga rehabiliteringen av SuperMario. Nästa steg handlar om att kalibrera det Milan som blivit. Hittills har laget fungerat bättre utan Balotelli, samtidigt som denne individuellt varit jättebra när han har spelat. En gordisk knut som perfekt för de alexanderhugg Sinisa vet att dela ut så mycket bättre än så många andra. Att bänka en stor stjärna för att få laget att fungera bättre är helt enkelt vintage Sinisa.

Frågan är om Sinisas förmåga räcker den här gången. Han har fått ordning på den och det många inte trodde gick, men kan han hantera det som per automatik sker i kölvattnet på en lyckad SuperMario-rehabilitering?

Det är i detta mittens rike Sinisas alexanderhugg måste sitta om detta Milan skall nå så långt som det faktiskt kan. En stor tränare sorterar helt enkelt ut ett lag med ett potentiellt utmärkt anfall och ett försvar som räcker långt. Om nu mittfältet – Kucka, De Jong, Montolivo, Bertolacci, Bonaventura och Poli – hittar rätt balans.

Motivationsmästaren och det speltaktiska som följer på en mycket stor motivationsframgång? Det är en ännu hårdare nöt att knäcka än SuperMario-nöten och Sinisas verkliga mästarprov. Ett mästarprov med stor M.

/Borell